.

Jag är hemma i Sverige och har det underbart.
Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att jag åker på onsdag. Jag vill inte.
Jag tror jag har tagit mitt beslut. Jag saknar inte London alls, Det enda som
gör mig ledsen just nu är att jag inte hinner träffa alla de jag vill nu när jag är hemma.

Fan. Mina bästa vänner finns här. Min underbara familj finns här. Och det kvittar hur lång tid det går mellan gångerna vi ses så är det alltid samma sak. Jag älskar det. Det är här jag vill vara, med de som känner mig utantill och förstår mig utan att ens behöva fråga.

Jag älskar er, mer än ni någonsin förstår.
Jag vill inte åka.

Let me paint this picture for you, baby

With the hand on my heart, you didn’t mean a thing to me the first time we met. You were just one in the crowd. Just another person who tried to get my attention. For me, everything you said was bullshit and you were as boring to me as everyone else. You tried at the wrong time. At a point where I was already taken, to busy with myself and didn’t give a shit about the world around me.

For me you were nothing. Until the evening when you invited me over for dinner. I was angry, sad and disappointed. I just got left alone, more alone than I’d ever been and my heart was lying on the street in thousand pieces. I got abandoned and betrayed and my trust for boys had never been lower. You took me home, gave me real food for the first time in weeks and you listened. Straight questions, honest answers and for the first time I realized I deserved so much better.

I don’t think we ever really had to say anything to each other. We just knew what was going on. I wanted you, you wanted me. As simple as that. You wanted me from the first time you met me and you never gave up. You’re one of the brightest people I know. The way you stroke my back when you pass gives me goose bumps. How you say my name makes me giggle in that girly way I hate. When you kiss me my heart beats fast and I hope you will keep your lips there for a little longer. How you always make me smile no matter how bad I feel or how angry I am, makes me frustrated in a lovely way. When you grab my neck and bring me close just to get that perfect intimate kiss makes me weak in the knees. And when you look me straight into the eyes, threw all the people and give me the most loving smile, gives me the feeling that it’s only you and me. None else exist.

This is worth dying for my love.

But then it happened. The thing I thought would never happen, that I never thought you would do. Fair enough, we didn’t have any rules, we were never exclusive. But it was still you and me. Unwritten rules, everyone knew.

Your lips. Her lips. Right in front of me, our friends and on our territory.  A knife stab right in my stomach and tears burning behind my eyelids. Never have I felt such pain in my heart or experienced something similar. The person I opened up my heart to and risked my own safety and security for stabbed me right in the heart.

I don’t know what the worst part is. That you one day kiss a totally random girl in front of me or that you the next day ask me to come up but change your mind during the two meters to your door and left for a party. Leave me totally alone on the street, half 2 in the morning. Jump into a car, drive away and send me a text saying: “send a text when you get home”. It has never felt so good to spit the words “fuck off” in someone’s face like it did that night. I can feel how you slowly slip out of my grip and maybe it was in that moment when u let me down, broke my heart a bit and I spit you in your face, you decided to let me go. But please, don’t let me go tonight.

I turned around the whole way home. I was hoping that you would come after me. But you didn’t. That’s not you. One week without texts, phone calls or even a sight. The hole in my heart got bigger for every day. Every vibration in my pocket made my heart jump. Maybe it was you. Maybe you realized that the other girls were nothing to have. Because that’s what you said yourself, that it didn’t mean anything with the other girls, only with me. But why did you do it then? Why can’t you just be satisfied with me who is right here? I’m yours. Please be mine.

Now you’re gone. The weather is nice here when you’re away, it’s always nice when you’re gone. The sun is shining and I get more freckles for every day. But inside me it’s a fucking hurricane. I didn’t say goodbye, I was so angry. Damn, you made me sad. And angry. I’m sorry. Now you’re gone and I start to realize this is the end of our love story that never really even started. You won’t be back. You won’t realize that it’s me you want. And you will never come to me and say: “it’s you that I want, only you”.

I think my heart is bleeding.

when I'm ready to give in.

Att få en sopsäck över huvudet och bli buren runt i hela baren, eller att bli jagad genom hela baren och sluta på golvet med grädde i hela ansiktet, eller att försöka fånga ett saltkar som kommer flygande i luften och få det på knäet, eller att höra ett snappande ljud och vända sig om och inse att alla i hela baren tittar på en och är redo för ett skrik av smärta. Det gör min vardag underbar, det får mig att älska att gå till jobb. Eller när någon sätter en lapp med "exit closed" på nya killens rumpa, eller när chefen har haft en/två pints för många och börjar jaga folk i baren med en sopborste, eller när alla sitter kvar efter jobb och tömmer tequilaflaskan för att kvällen varit värre en kvällen innan. Det får mig att skratta och få magkramp.

to mental to function.

Igår slutade dagen med 2 polisförhör. För att göra en lång historia kort. En berusad man(och som det även kommit fram nu, mentalt sjuk) försökte kyssa mig. Och efter det blev han agressiv mot mina kollegor och allt urartade. Min chef anmälde, vi blev förhörda osv. Jag fick välja om jag ville gå vidare med min del och anklaga honom för antastning och sexuella trakasserier och nu efter att det visat sig att mannen är mentalt sjuk ringde dom igen och frågade. Jag sa nej. Skulle detta gå vidare till tingsrätt så kan jag vittna om jag vill, men jag har fortfarande inte bestämt mig. 

Nu låter detta värre än det var och jag kan tänka mig att en del personer som läser detta blir upprörda. Men låt mig reda ut en sak för er och göra det hela lättare att förstå. 

It comes with the job. Jag är en ung tjej, inte allt för ful och jag jobba i en bar med fulla människor. Hur hemskt det än låter, så kommer det med jobbet. Det är inte första gången det händer och inte heller sista. Klart jag tycker det är jobbigt och obehagligt och jag är alltid på min vakt, men jag vet hur det fungerar. Huvudsaken är att jag mår bra.

you got to love it, somehow.

good girl gone bad. lite så känns det med den lilla men ack så stora förvandlingen som gjorts. Jag är inte längre platina blond utan numera rödhårig. tror jag gillar det, behöver lite tid.
som vanligt har svealand levererat. once again. det har varit hampanhäng med de finaste tjejerna jag känner, shopping på lager 157 med pinsamma möten, luncher på diverses ställen med en del akward samtalsämnen som egentligen inte borde pratas högt om och självklart kvällsmys med en av de absolut finaste människorna i denna värld.

och för att inte tala om största anledning till att jag faktiskt tog a small vacation från london och tog flyget hem. syrrans big day. bröllopet. oj vad fin hon var. efter x antal utbrott från min sida när det kom till klänningsletande för rollen jag låg inne med, slutade allt i en sagovärld och ett vackrare bröllop kunde det inte blivit. bless to you all.

ett break från jobbet och vardagen var mer än nödvändigt. efter polisbesök minst en gång i veckan på jobbet i en månad och när det tillslut blev en knivhuggning utanför jobb med mord som slutsats kände jag att nu fick det vara nog. och efter att en jobbkollega bestämt sig för att göra mitt liv till ett helvete efter att jag sagt att jag inte är intresserad av honom kände jag att för hans bästa var det kanske bäst att jag försvann i en vecka.

känner mig hur som helst utvilad och redo för fler fulla gubbar och sexuella påhopp. känner mig redo för bättre tableservice än någonsin. men det bäsa av allt, jag känner mig redo för en ny kropp. jag ska ta tag i mig själv, träna och äta bättre och på så sätt förlora några kilo och få fastare kropp.

mina damer och herre. "jenny from the block is back"

Love, J.

1. Jag ar singel
2. Jag har flyttat
3. Jag har nytt jobb

Jag har gatt igenom ett rent helvete, med handen pa hjartat. En period da jag madde samre an varst, jag ville bara hem och skita i precis allt. Ga ut och ta en drink eller bara sova var lattare an att ta tag i livet och bara inse att det enda man kan gora ar "to deal with it".

Men jag tog mig ur skiten. Fixade nytt jobb dar jag trivs utmarkt. Heltidsjobb pa en stor pub i Clapham Junction och med helt underbara manniskor. Att jobba heltid pa en pub ar slitsamt och min kropp tar stryk men i langden ar det vart allt.

Flytten har gatt bra efter att vi var "hemlosa" i 2 veckor. Lagenheten ar superfin, perfekt lage och vi har alla eget rum. Underbart ar det enda jag kan saga.

Singel. Det svider och fan va ont det gor. Joshua ar den underbaraste killen jag nagonsin traffat och kommer antagligen vara det ett bra tag framover. Det tog inte slut pa grund av kanslor utan helt enkelt for att det inte funkade langre. Att en jobbar natt och en jobbar dag och att det ar en resetid mellan en sliter pa ett forhallande. Det kom till en punkt da jag inte langre klarade av att ga runt med en klump i magen, kniv i hjartat och undra nar nasta gang skulle bli da jag fick traffa personen jag alskade med hela mitt hjarta. Om vi hade kunnat hade det fortfarande varit vi tva. Vi ar dock vanner, pratar da och da och traffas ibland. Och det gor sa javla ont att ha forlorat personen som gjort mig till varldens lyckligaste i ett ar.

Men det ar som de sager. Ar det meningen att det ska vara vi tva, da blir det sa.

For tillfallet mar jag bra. Jag har "the time of my life" och jag uppskattar London mer for var dag som gar. Jag ar inte klar med denna staden och kommer antagligen aldrig bli det heller. Det ar har jag vill vara, utan tvekan.

Jag saknar er alla hemma och tanker pa er hela tiden. Forlat for att jag ar varldens samsta med att hora av mig men jag skyller pa jobb och internet. Ni ar det finaste jag har, oavsett vart i varlden jag eller ni befinner er. Jag alskar er nagot otroligt och tanker pa er varje dag.


Love, J.